Idag sträcker jag lite extra på fingrarna. Mest för att allt är så djävulskt bra att jag snart går av på mitten, spricker upp i tusen bitar och blir en precis lagom stor lycklig hög på golvet.
Idag inser vi att det knappt är mer än två ynkligt små veckor kvar fram till ögonblicket när Parisflyget lyfter.
Idag vet jag inte om det är helt okej att jag faktiskt saknar dig.
Idag upprepar jag dig likt ett mantra. Dig dig dig dig dig dig dig.
